Började dagen med en försovning, vaknade 5.45, kl 6 hade vi beräknad avresa. Panikstressen var ett faktum! Men vi var på plats kl 8.30 (Hobbe hade tid...8.30, pusta ut). Men det hann ändå bli lite väntan, så vid 9.30 var det dags för Hobbe att göra entré. Vilket han gjorde med matte fladdrandes i släptåg ;) Inte lätt att hålla i en 33kg tung hund med fyrtassdriften inkopplad och med ett nöjesfält framför sig om man säger så :P
Redan i hälsningsfrasen påpekar testledaren att han ser att jag gjort ett hästjobb med Hobbe. Frågar om jag jobbar med hundar, nä jag jobbar som undersköterska svarar jag. Du bör nog fundera på att byta jobb säger han. Omtumlad redan där av hans ord kickar vi igång testet.
1. Första grejen var att jag hälsade/pratade med testledaren medan en annan person tog Hobbe och lekte lite med honom (där kollar dom hans samarbetsvilja med främmande människa).
2. Då fick vi gå upp/ner för en spiraltrapp, inga konstigheter där.
3. Jag och testledaren går in i ett kolsvart rum där jag får ställa mig längst in i hörnet. Hobbe släpps in och jag kallar på honom. Inga problem.
4. Hobbe får hoppa upp på en stor låda som de vickar fram och tillbaka på, samtidigt passar de på att känna igenom honom och ser om han är villig att ta bollen. Nemas problemas.
5. Hobbe överraskas av ett högt rassel. Han hoppar till och springer ett varv i lokalen och kollar in publiken. Går fram till rasslet utan problem.
6. (Nu de riktigt roliga grejerna). "Dumpe" som är en overall som överraskande sprätter upp precis framför Hobbe. Även här hoppar han till (vem fan skulle inte göra det ;)), tar en lov runt publiken och går även här fram till Dumpe utan problem.
7. Släden, är en svart halvkroppsfigur (av människa) med vita ögon och mun. Denna halvkroppsfigur dras sakta på en släde mot hunden (vilket kan upplevas hotfullt av hunden). Här gjorde de några mer kraftiga och snabba framryck med släden för att försöka provocera fram en kraftigare reaktion på Hobbe (de tyckte han var så cool på de övriga överraskningsmomenten). När släden är ca 1.5-2m ifrån Hobbe börjar han tycka att den där fulingen ska hålla sig på avstånd. Reser långsamt raggen och skäller/morrar hotfullt mot figuren. Men även här har han inga problem att gå fram, alltså ingen kvarstående rädsla/hot.
8. In igen och här vill de kolla leklusten igen. Ifall de ev påfrestningarna av överraskningsmomenten påverkat honom negativt. En boll rullas in under en pallkrage, hunden släpps och ska lösa problemet (få ut bollen). Detta görs två gånger och det fixar han galant.
9. Sista momentet, skott. Först skjuts 2 skott med kort mellanrum, medan man står passiv med hunden. Första skottet, Hobbe rör inte en min. Andra skottet undrar han om vi ska leka. Då kommer kamptrasan fram, en person börjar kampa med Hobbe och 3 skott med korta mellanrum skjuts av. Hobbe kampar för brinnande livet utan att bry sig det minsta. Han blir så taggad så jag får hjälpa dem att få honom släppa trasan. Testledaren triggar upp honom i kamp igen och "busar" lite med honom, låter han vinna trasan som Hobbe stolt bär med sig in igen.
10. Här sitter vi ner och får bedömningen. Här överöser testledaren oss med beröm. Att vi på 5 månader lyckats omvända en 10månaders omplacering som tidigare fodervärdar inte klarat av (han har vandrat runt en del) och fått till en toppenhund. Att han utan minsta tvekan är godkänd :D Åter igen poängterar han att han tycker att jag bör byta jobb och erbjuder mig t.o.m jobb i Stockholm som hunddressör :D
Ja där och då avslutades min och Hobbes resa. Vi fick följa med till veterinären för en enklare besiktning och sen lämna honom i hans egna lilla "lägenhet". Fick sen höra att bli erbjuden jobb på stående fot inte direkt var något som hände ofta! Jag är så grymt stolt över mig själv och över Hobbe, vi har jobbat hårt bägge två. Som det ser ut nu kommer Hobbe hamna hos polisen i Sundsvall :) Jag önskar Hobbe och Hobbes nya husse all lycka till med vidareutbildning och framtida jobbuppdrag. Kommer sakna honom massor och skulle han bli för jobbig för er så är han välkommen hem igen ;)
Nu kör vi gärnet med FM Ibiza yiihaa :D
2 kommentarer:
På riktigt! Vet inte om jag gråter för att ni är så jäkla duktiga eller för att du fick jobberbjudande eller för att hobbe flyttat, men gråter gör jag! På riktigt, fattar inte själv denna känslostorm?!
Men du är väl för go du ❤️ Du kanske gråter en skvätt för mig med?! För jag har inte släppt ut en tår än :/ Men det kommer nog!! Jag är så glad att vi lyckades få till en fin hund av honom och så stolt att polisen vill ha honom! Bara vetskapen om att min "monster" vovve som jag har fostrat kanske ska få jaga tjuvar och banditer, det är riktigt stort :D
Skicka en kommentar